annabyannie

"Jag har trott att alla stormarna, som rasat,
i min själ skulle blandas till en vansinnig sång.
Att där jag snavat över helvetet och fasat,
jag skulle lära mig dess visor en gång.

Men se mitt solur mot middagen skrider,
och aldrig har jag sjungit vad mitt hjärta har bett!
Skall jag sjunga först i dödsskuggans tider,
när det ändlösa mörkret jag sett?"
                                                    Dan Andersson

du dansar i fröjd på snöfrusna hedar.
under himlar som vandra från stjärnglans till liv.
vid sjöar som darra i köldens vindar.
i rädsla för solens glödheta kniv.
här spela vinterns herre en visa.
om sorg och sedan länge bortblekta minnen.
om näcken som nu drivits till vila.
från tid som var fylld av lättade sinnen.
men dansen skall stillas.
och visan dö bort.
och bäckarna glädjas.
att väntan blev kort.
så gå gamle vän.
gå till ro med frusen kind.
lägg dig att vila igen.
i bädd av kransad lind.

till min vän anna.